söndag 22 juni 2014

Midsommarhelgens svala rum


Staden är sval när Storhelgen öppnar sitt gap.

En del människor förbereder sin ensamhet
och andra människor inbillar sig någonting annat.
Den törstige har hittat en tillfällig kamrat
och resväskan fylls med drömmar
som blir tyngre och tyngre att försvara.
De gamla, vars kroppar rullatorerna bär fram
till den enda öppna livsmedelsaffären rymmer
allt i en påse, men kanske ett ansikte, kanske en röst?
Tiggerskan i skräddarställning hälsar entonigt på alla
förbipasserande. Någon förbarmar sig och någon
förbannar ögonblicket.

Staden är sval när Storhelgen öppnar sitt gap.

Midsommarstången bröt ihop när alla
påhopp dränerade marken
och kvar i resväskan ligger tomflaskorna
och blomstertidens bästa minnen.

"Men imorn, imorn är det en ny dag!"

onsdag 18 juni 2014

Pojo kyrka


De svala valven kommer som en uppenbarelse
för hettan därute hänger ut våra kroppar.
Och just nu svalkas våra tvivel.

Bröllopsstress i högsommarvärme.
Som om alla börjar tveka och känna
uttalssvårigheter.

Är det här verkligen det rätta tillfället?

Bröllopsstress i högsommarvärme.
Någonting gott måste till sist sippra fram
ur denna långa väntan.

Jag får lita på att det som sägs,det sägs
för att det måste sägas.

måndag 16 juni 2014

Äppelträdets minne bromsar in


Jag tänker inte på framgångar.
Jag tänker på varsamma spänningar
och nu när äppelträdets nya ägare
hugger ned det sjuka trädet, vem
är jag att anklaga som inte längre är
på plats att skydda annat än som dikt
blir du kvar som mening.

äppelträdet rusar iväg med blomningen
inne i det vita: bräcklighet och
kontinuitet

det skulle kunna vara ett ynkligt äppelträd
och sågen
en ren desperation

det skulle kunna vara orsaken
till en handling
att äpplena inte smakar

det tragiska består
hos någon
hos alla

den absoluta smärtan
påminner oss
kommer närmare

på morgonen fortsätter vi
sträva efter
meningens kontinuitet

Inte så konstigt att livet
skiftar färg och att vi förblir
oberäkneliga.

Vi är ju en del av denna
besynnerliga väderlek.
Och se hur vi pendlar
från solklarheter till grumlig modd.

Och när man väl är med i väderleken
får man olikheten tåla.

fredag 6 juni 2014

Calypso bulbosa


Jag skulle kunna tillhöra människosläktet
för jag är ganska sällsynt förekommande,
men jag hoppas fortfarande hitta människor
som tror på vad dem ser och behandlar oss
därefter och låter stöveltrampen vara mjuka
och försonliga.

Jag står ut med ensamheten och min korta
blomstringstid på jorden för jag hör den
gamla kvinnans andetag och jag förstår att
jag är betydelsefull när jag visar mitt vackra
och sensibla riktmärke.

Jag tillhör reservatets utvalda och vem vet
nästa gång är det kanske människan som
behöver få en sista chans att återhämta sig
efter alla oförsonliga stöveltramp.

Mitt namn är Norna.