Vi stannade i Angola och åt och sov.
Nästa dag for vi ut till en ö som hette Ascension.
Vi skulle vara där en vecka. När vi kom dit var
det tyst. Vi gick in i skogen plötsligt kom en neger
och sa att vi inte skulle vara här för det fanns monster.
Vi skrattade. Vi får väl se sade han. Vi packade av
och började bygga ett läger. Plötsligt hörde vi ett
skrik. Vi trodde att det var en tiger så vi fortsatte
att bygga. Och så hörde vi ett skrik till och Bosse B
gick in i skogen och tittade vad det var. På ett
tag ropade Bosse på hjälp. Vi gick längre in i
skogen. Då började det vissla. Vi följde mot
visslingen. På ett tag såg vi Bosse hängd uppe i ett
träd. Vi såg två monster som höll på göra upp en
eld. Vi kunde inte rädda Bosse, så vi for tillbaka
igen. Och vi skulle aldrig fara dit igen.
Den här korta berättelsen skrevs av bloggaren 1975
under en lektion i svenska i den numera nedlagda skolan
i Södra Bredåker. Det här var på den tiden då skolan
fortfarande hade en god självkänsla och Jan Björklund
var bara ett barn.
Mina berättelser från den här tiden handlade mycket
om att resa ut i världen, samt om ond bråd död som drabbade
mina klasskamrater. Peo, vår lärarkandidat lät oss läsa
upp berättelserna i klassen och det var nog det som satte
prägel för dramaturgin.
Min reslust idag påminner litet om den pojke jag då var,
och fastän jag har sett olika delar av världen är det fortfarande
mina resor i fantasin som har större betydelse för min själs lindring.
En världsatlas är i sig ett oersättligt konstverk.
Judith Schalansky har skrivit en bok med den magiska
titeln: Atlas över Avlägsna ÖAR
(Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka)
Jag blev inte förvånad när jag läste att en av dessa öar är Ascension.
Så tag nu och boka en biljett,
öppna en sida,
nya erfarenheter är på väg till dig.
