Lyssnarens ädla konst

Jag kan inte sjunga, men jag lyssnar som om jag skulle sjunga på sista versen.
Jag kan inte spela, men det spelar ingen roll för jag är beredd att skriva under
det du egentligen ville ha sagt:

Hur
är en svår fråga
att svara på.

Varje dag är en nyhet
som blir till glömska,
som är en människa.

Jag mår bra av musik
som inte slätar över sin närvaro.

Varje dag blir vi också varnade
för någonting:

Allas berörda del av livsinnehållet,
efter blåljusets direkta hotbild.

Jag minns att någon frågade mig
om musikens betydelse när det
hade hänt.

Jag och mitt outtröttliga
musikforskaranslag,
samtidigt som miljöns
smygande förfall, psykets
sargade attacker.

Musiken skulle kunna vara
mångas botemedel.
Det är en trosfråga.
Musiken söker allt
och människans hopp

tar vid.