lördag 23 februari 2013
Winterreise
En utmärkt dag för att starta en ny resa, men vart bär det hän?
Winterresie
Till att börja med reser jag alltid in i igen.
Jag har alltid haft mina dubier för ytans förgängliga skikt.
människans ozonlager
Å andra sidan kan också rotens smärta förgöra allt!
Ett förmiddagsfirande med Schuberts sångcykel- själens vinter.
Så det gnistrar om den.
Jag ska snart bege mig till en annan människa som efter månaders avstängning
fått tillbaka tomheten och känslorna.
Ett firande utan skyddsnät:
Att vara utsatt eller få vara ett utsäde...
fredag 15 februari 2013
sju haikudikter och en kort reflektion
Ett splittrarjag med
Stormfällda tankebanor
Mitt världsnaturarv
För jag lever i
Elementens poetik
Lövträden vilar
Eftertänksam jakt
Klättrar upp till utsikten
Får hjälp av mig själv
Mina ögon luft
Himlens akvarellvåta
Rinner igenom
En splittrad natur
Men det fläktar när vinden
Långsamt torkar regn
Omvälvande blad
Behandlar solens tanke
Det möjligas sken
Att skriva dagen
Vara hudnära bladen
Vind genom kroppen
Från en vinterdags öppnande till kvällstjänsten hemma i lägenheten.
Mina desperationer försvann nog på 90-talet?
Kan man säga att jag har blivit en reserverad själ?
Farligt passiv och tillbakadragen?
Egen
Egensinnig
Egendomlig
Egenkär
Egen
Jag blinkar och håller en ögonvrå öppen i alla fall.
fredag 8 februari 2013
Enkät om resornas betydelse
vem är jag egentligen
frågan kommer så plötsligt
varför just nu
varför så bråttom
det är lättare att föreslå
en utsikt med novemberregn
än en insikt avskalad
till människans höjd
och viljan
en enkel knut
runt de stora frågorna
frågorna
dessa omöjliga frågor
frågorna
dessa nödvändiga frågor
Jag skriver poesi av just den anledningen
att det inte finns någon anledning.
Poeten Pessoa hade också en anledning
och förstod mycket väl att det är krävande
att vara på resande fot och varken komma
fram eller lämna sin destination:
"Livet är en experimentell resa som vi företar ofrivilligt.
Det är en andens resa genom materien, och eftersom det
är anden som reser är det i den vi lever. Det finns därför
kontemplativa själar som har levt mera intensivt, mera
extensivt, ett stormigare liv än andra som har levt utåtriktat.
Resultatet är allt. Det man har känt är det man har upplevt.
Man kan vara lika trött efter att ha drömt som efter att ha
utfört ett konkret arbete. Man har aldrig levt lika mycket
som när man har tänkt mycket.
Pessoa Ur Orons bok
frågan kommer så plötsligt
varför just nu
varför så bråttom
det är lättare att föreslå
en utsikt med novemberregn
än en insikt avskalad
till människans höjd
och viljan
en enkel knut
runt de stora frågorna
frågorna
dessa omöjliga frågor
frågorna
dessa nödvändiga frågor
Jag skriver poesi av just den anledningen
att det inte finns någon anledning.
Poeten Pessoa hade också en anledning
och förstod mycket väl att det är krävande
att vara på resande fot och varken komma
fram eller lämna sin destination:
"Livet är en experimentell resa som vi företar ofrivilligt.
Det är en andens resa genom materien, och eftersom det
är anden som reser är det i den vi lever. Det finns därför
kontemplativa själar som har levt mera intensivt, mera
extensivt, ett stormigare liv än andra som har levt utåtriktat.
Resultatet är allt. Det man har känt är det man har upplevt.
Man kan vara lika trött efter att ha drömt som efter att ha
utfört ett konkret arbete. Man har aldrig levt lika mycket
som när man har tänkt mycket.
Pessoa Ur Orons bok
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)