lördag 23 februari 2013

Winterreise


En utmärkt dag för att starta en ny resa, men vart bär det hän?

Winterresie

Till att börja med reser jag alltid in i  igen.
Jag har alltid haft mina dubier för ytans förgängliga skikt.

människans ozonlager

Å andra sidan kan också rotens smärta förgöra allt!

Ett förmiddagsfirande med Schuberts sångcykel- själens vinter.
Så det gnistrar om den.

Jag ska snart bege mig till en annan människa som efter månaders avstängning
fått tillbaka tomheten och känslorna.
Ett firande utan skyddsnät:

Att vara utsatt  eller få vara ett utsäde...

fredag 15 februari 2013

sju haikudikter och en kort reflektion



Ett splittrarjag med

Stormfällda tankebanor

Mitt världsnaturarv



För jag lever i

Elementens poetik

Lövträden vilar



Eftertänksam jakt

Klättrar upp till utsikten

Får hjälp av mig själv



Mina ögon luft

Himlens akvarellvåta

Rinner igenom



En splittrad natur

Men det fläktar när vinden

Långsamt torkar regn



Omvälvande blad

Behandlar solens tanke

Det möjligas sken



Att skriva dagen

Vara hudnära bladen

Vind genom kroppen




Från en vinterdags öppnande till kvällstjänsten hemma i lägenheten.
Mina desperationer försvann nog på 90-talet?
Kan man säga att jag har blivit en reserverad själ?
Farligt passiv och tillbakadragen?
Egen
Egensinnig
Egendomlig
Egenkär
Egen
Jag blinkar och håller en ögonvrå öppen i alla fall.

fredag 8 februari 2013

Enkät om resornas betydelse

vem är jag egentligen
frågan kommer så plötsligt
varför just nu
varför så bråttom

det är lättare att föreslå
en utsikt med novemberregn
än en insikt avskalad
till människans höjd

och viljan 
en enkel knut
runt de stora frågorna

frågorna
dessa omöjliga frågor

frågorna 
dessa nödvändiga frågor


Jag skriver poesi av just den anledningen
att det inte finns någon anledning.
Poeten Pessoa hade också en anledning
och förstod mycket väl att det är krävande
att vara på resande fot och varken komma
fram eller lämna sin destination:

"Livet är en experimentell resa som vi företar ofrivilligt.
Det är en andens resa genom materien, och eftersom det
är anden som reser är det i den vi lever. Det finns därför
kontemplativa själar som har levt mera intensivt, mera
extensivt, ett stormigare liv än andra som har levt utåtriktat.
Resultatet är allt. Det man har känt är det man har upplevt.
Man kan vara lika trött efter att ha drömt som efter att ha
utfört ett konkret arbete. Man har aldrig levt lika mycket
som när man har tänkt mycket.
Pessoa Ur Orons bok