onsdag 31 oktober 2012

November


November
kan betyda lika mycket
som ett förtroende

ingivande mening
som säger att det snart
kommer att kännas litet bättre

November
lovar ingenting
i nöd och lust

November
kräver ett upprätthållande
jag

som preparerar sig
för varje form
av verklighet

Det som är nödvändigt
söker sig fram till dig

Det händer inte sällan
att vi kommer på oss

med ord som inte har fått
tillräcklig uppmärksamhet

Avvikelsehantering

tisdag 23 oktober 2012

Relationer


Nu är jag inne på ett känsligt ämne och jag vill passa på att varna känsliga personer
som nu har möjlighet att dra sig undan och istället ägna sig åt sudoko.

" Ja, vad är egentligen kärlek?"

Ett uttryck för en livslång konflikt eller näringsämnet som ger livet dess mening?
Komplicerat! Självklart! En kärleksrelation är som en omöjlig ekvation:
X=Närhet Y=Avstånd: XY-XY.........................................................


I min diktsamling har jag själv försökt förstå vad det kan handla om:

                          De har gått till sängs med sin ensamhet
                          Ryggradens okända historia
                          Svärdets känslor och sköldens tankar

Förutom poesin har vi också begåvats med musik som lovsjunger detta eviga tema.
Nu vill jag ta tillfället i akt och rekommendera en ansenlig mängd relationsmusik:
De s.k. skilsmässoplattorna är kanske inte helt obekanta för er.
Bob Dylan "Blood on the tracks", Bruce Springsteen "Tunnel of love", Marvn Gaye
" Here, my dear", Abba The Visitors, Triffids " Born sandy devotional" Ulf Lundell
"Den vassa eggen", Van Morrison " Saint dominics preview", Millie Jackson
"Caught up/Still caught up" Frank Sinatra" Watertown", Richard&Linda Thompson
" Shoot out the light", John Martyn, " Grace and danger".
Det här är bara toppen på ett fantastiskt isberg med sorglig och vacker musik.

För er som inte längre orkar med långa konceptalbum får ni en liten låtlista på samma
tema:
Bob Dylan, "Sara", Smokey Robinson " Tracks of my tears", Aretha Franklin " I´m in love"
Gram Parsons "Kiss the children", Graham Parker " I´m your man", Joy Division "Love will tear us apart",
Paddy McAloon " I´m 49", Pet shop boys " I made my excuses and left", Neil Young " Will
to love", Death cab for cutie " The ice is getting thinner", Kajsa&Malena "Vänd dig bort",
Hank Williams " Wedding bells", Afghan Whigs "Gentlemen", George Jones " If drinkin´
don´t kill me(her memory will), American music club " The dead part of you", Kate Bush
" This woman´s work", Allan Edwall " Du och jag".

Jag vill också lyfta fram en svensk s.k. minor classic. Det gäller Gun-Britt Sundströms
 roman, "Maken" som utkom 1976. Här får vi följa de unga studenterna Martina och
Gustav och deras komplicerade R E L A T I O N. För en gångs skull har jag lätt att
identifiera mig med det kvinnliga jaget.

Till sist ännu en dikt från min diktsamling:

det behövs så få ord
för att rasera allt
det behövs så få av oss
för att rasera allt

det behövs så få ord
för att börja om
det behövs så få av oss
för att börja om

att det som sägs
inte gömmer sig
mellan raderna

att den drabbade
tänker fram
sin sårlega

att vandra ut
åt var sitt håll
längre och längre bort

på olika sätt
bländade av
ett uppriktigt solsken

söndag 14 oktober 2012

Ruinernas skönhet!


Fadern och sonens harjakt, djupt inne i de ödsliga skogarnas glesbygdsdialoger. Stövaren
försvinner tidigt ut ur markerna och vi vandrar själva utan mening och mål och det är just
därför som vi finner ett gammalt jordbrukshemman som har vuxit in i naturens egen växtkraft.
Det som är kvar av människans efterlämningar är betonggrunden och några enstaka jordbruksredskap.
Vi förvånas över valet av boplats och dessa människors envisa och närmast irrationella beslut för
hur överlevnad och sociala kommunikationer ska kunna ske.

Livets kommunikation är en gåta och den sker ofta någon annanstans, någons annanstans känns
ofta verkligare och meningsfullare. Stövaren kommer sedan tillbaka till oss fastän vi har suttit tysta
med våra förflutna tankar. Stövaren har kanske ett sundare förhållningssätt till det förflutna.

På hemvägen kör vi försiktigt runt det gamla sanatoriet i Sandträsk. Under 1900-talet var det här
en plats för tbc-patienter och här låg även min farmorsfar, isolerad från sina anhöriga för att om
möjligt få ett snabbare tillfrisknande. Nu står det stora sanatoriet och flera hyreshus öde. Fönsterrutorna är sönderslagna och skyddas ömkligt av fuktiga brädor.
Fasaderna har börjat vittra sönder och innanmätet lyser igenom.

Sanatoriet blir till en påminnelse över ordet: efterlevande och dess konsekvenser.
Jag börjar tänka på människorna igen i denna trädomslutna och myrmelankoliska värld.
Jag börjar känna mig orolig, men blir också imponerad över dessa mäktiga och mänskliga ruiner.
Vi krypkör vidare till nästa ödestund.
Poeten Pessoa svarar mig med samma kärva, men sanna insikt:

                          Vari ligger ruinernas skönhet?
                          I att inte vara till någon nytta.
                          Vari består det förflutnas härlighet?
                          I att man minns det, ty att minnas
                          det är att omvandla det till nutid
                          något som det inte är och inte kan bli-
                          det absurda, min älskade, det absurda.

måndag 1 oktober 2012

Staunen


Jag återkommer till filosofen Bloch och David Karlssons essä i Glänta 1-2.01. Karlsson drar en kort, men distinkt parallell mellan Blochs filosofiska resonemang och inledningen av Wim Wenders film "Himmel över Berlin." En berättarröst, ´När barnet var barn undrade det varför något fanns och inte inget`.

Min dikt vill också bromsa tiden ett slag och låta denna förundran ske:


                                               Veckorna går.
                                               Tankarna slår,
                                               som en dörr
                                               i vinddraget
                                               med dess ödsliga
                                               och taktfasta monotoni.

                                              Vi tänker inte så mycket på det
                                               för vi har så mycket annat att tänka på.

                                              Varje atomkorn förflyttar oss
                                               försiktigt fram

                                              Vart är människan på väg?
                                              Och varför tvekar jag själv
                                              på själva ordningen?

                                              Ordningens närhet
                                              till meningen.

                                              Den tillfälliga räddningen
                                              är musiken,
                                              som inte behöver förklara
                                              eller förklaras.

                                              Vän av ordning,
                                              Vän av oordning.
                                              Vän av mening.
                                              Vän av omening.