söndag 22 juni 2014

Midsommarhelgens svala rum


Staden är sval när Storhelgen öppnar sitt gap.

En del människor förbereder sin ensamhet
och andra människor inbillar sig någonting annat.
Den törstige har hittat en tillfällig kamrat
och resväskan fylls med drömmar
som blir tyngre och tyngre att försvara.
De gamla, vars kroppar rullatorerna bär fram
till den enda öppna livsmedelsaffären rymmer
allt i en påse, men kanske ett ansikte, kanske en röst?
Tiggerskan i skräddarställning hälsar entonigt på alla
förbipasserande. Någon förbarmar sig och någon
förbannar ögonblicket.

Staden är sval när Storhelgen öppnar sitt gap.

Midsommarstången bröt ihop när alla
påhopp dränerade marken
och kvar i resväskan ligger tomflaskorna
och blomstertidens bästa minnen.

"Men imorn, imorn är det en ny dag!"

onsdag 18 juni 2014

Pojo kyrka


De svala valven kommer som en uppenbarelse
för hettan därute hänger ut våra kroppar.
Och just nu svalkas våra tvivel.

Bröllopsstress i högsommarvärme.
Som om alla börjar tveka och känna
uttalssvårigheter.

Är det här verkligen det rätta tillfället?

Bröllopsstress i högsommarvärme.
Någonting gott måste till sist sippra fram
ur denna långa väntan.

Jag får lita på att det som sägs,det sägs
för att det måste sägas.

måndag 16 juni 2014

Äppelträdets minne bromsar in


Jag tänker inte på framgångar.
Jag tänker på varsamma spänningar
och nu när äppelträdets nya ägare
hugger ned det sjuka trädet, vem
är jag att anklaga som inte längre är
på plats att skydda annat än som dikt
blir du kvar som mening.

äppelträdet rusar iväg med blomningen
inne i det vita: bräcklighet och
kontinuitet

det skulle kunna vara ett ynkligt äppelträd
och sågen
en ren desperation

det skulle kunna vara orsaken
till en handling
att äpplena inte smakar

det tragiska består
hos någon
hos alla

den absoluta smärtan
påminner oss
kommer närmare

på morgonen fortsätter vi
sträva efter
meningens kontinuitet

Inte så konstigt att livet
skiftar färg och att vi förblir
oberäkneliga.

Vi är ju en del av denna
besynnerliga väderlek.
Och se hur vi pendlar
från solklarheter till grumlig modd.

Och när man väl är med i väderleken
får man olikheten tåla.

fredag 6 juni 2014

Calypso bulbosa


Jag skulle kunna tillhöra människosläktet
för jag är ganska sällsynt förekommande,
men jag hoppas fortfarande hitta människor
som tror på vad dem ser och behandlar oss
därefter och låter stöveltrampen vara mjuka
och försonliga.

Jag står ut med ensamheten och min korta
blomstringstid på jorden för jag hör den
gamla kvinnans andetag och jag förstår att
jag är betydelsefull när jag visar mitt vackra
och sensibla riktmärke.

Jag tillhör reservatets utvalda och vem vet
nästa gång är det kanske människan som
behöver få en sista chans att återhämta sig
efter alla oförsonliga stöveltramp.

Mitt namn är Norna.

måndag 26 maj 2014

På djupt vatten

jag är nära
vadå nära?
jag är nära
vadå nära?
jag är nära
vadå nära?

nu är det din tur
att se mig i ögonen

jag är inte nära dig
varför inte?
jag är inte  nära dig
varför inte?
jag är inte nära dig
varför inte?

Det är här våra nederlag börjar
och det är här  nationernas nederlag
tar vid. Så enkelt det går att uttrycka
en sanning. Varje sanning var en gång
ett hjälplöst skrik som skulle ha omfamnats.

söndag 11 maj 2014

Mölle

Någonstans i närheten av Ängelholm.
Vistelseorten är okänd, men tilldragande.
Ovissheten är lika mörk och guldkantad
som koltrastens ledsagarsånger.

Vi konstaterar snabbt att skillnader fortfarande
är skillnader som gör skillnader, men på ett annat
plan än geografin, här har allt redan slagit ut och
rapsfälten gör mig till en yr Van Gogh tavla,

är vi ganska lika ändå.

En utsikt inne i utsikten.
Havsbandet kapar alla gränsmotsättningar
eller är det bara förgänglighetens ton
jag hör mellan silltrutens klagan

och havets dova suck?

Summeringens tid,
även om blicken lägger ut,
ute i det blå
som vi brukade säga
om någon vars fabler
hade blivit den absoluta sanningen,
omöjlig att omtolka.

Ordens andetag
frångår alla självklarheter
och fåglarna lockar fram
en kikare.

tisdag 29 april 2014

Gadamers lilla bok


Vad göra?

Gadamers lilla bok
påvisar vissa drag
som jag inte kan motstå.
Konstens mening:

Den långsamma blicken ut.
Den långsamma blicken in.

Nu sitter jag framför en aprilkväll, framför mig uppenbarar sig alla aprilkvällar,
som egentligen inte hade någon avsikt alls, men plötsligt fick det.

Det absurda, min mening!
Det absurda, en mening!

Vad göra?

Jag ser inte mina grubblerier som ett nederlag även om min gamla faster
hade svårt att förlika sig med att jag tog med Gunnar Björling poesi till skogs.

Vid all erfarenhet av konst handlar det om att vi lär oss ett speciellt sätt
att dröja kvar hos konstverket. Detta kvardröjande blir aldrig långtråkigt.
Ju mer vi inlåter oss på verket, desto mer talar det till oss; desto mer
mångskiftande och desto rikare visar det sig vara. Tidserfarenhetens väsen
i samband med konst är att vi lär oss att dröja kvar. Detta är måhända den
oss tilldelade ändliga motsvarigheten till det man kallar evighet.

Hans-Georg Gadamer lilla bok heter Konst som Spel, Symbol och Fest.
Utgiven på Dualis förlag med Pehr Sällström som översättare